sista inlägget.

Mitt sista inlägg!

Förra veckan fick jag för mig att åka till Indien Goa men efter några meningsutbyten på fb så fick, två tjejer jag känner lite grann från HM där jag jobbar ibland, mig att följa med till New york istället. Jag hade aldrig varit i NY och tyckte att det kanske skulle bli spännade.
Så jag åkte med och nu ska jag försöka göra en lång historia kort.
Jag åkte själv. Mina två hm-vänner åkte några timmar tidigare än jag. När jag landade på JFK och hade kommit förbi passkontrollen så gick jag ner till tunnelbanan. Biljetten in till City kostade sju dollar. Betalade och gick ner på perrongen. Silvertågen rullade in och jag satte mig och tittade ut över ett förbisvischande Queens.
Jag vet inte hur länge eller hur långt jag hade åkt men jag vaknde med ett ryck när vi stannade vid en station och hoppade i panik av. Det var en utomhusstation. Mörkret hade fallit men perrongen var upplyst. Stationen hette 225 street och när jag frågade några killar som stod och rökte vid en pelare sa dom att vi var i The Bronx. Jag frågande om det fanns nått hotell här och dom sa nått som jag inte riktigt uppfattade men pekade ner mot gatan.
Fan, varför kunde jag inte ha tagit tunnelbanan in mot stan igen!? men jag visste ju inte att jag hade åkt över hela Manhattan och sen vidare upp i South Bronx.
Det var inga skyskrapor nånstans, bara stora, mörka tegelhus. Utanför ingången till tunnelbanan stod ett stort gäng blandat killar och tjejer. När jag gick förbi uppfattade jag att en av tjejerna ropade "Hej baby, looking for a nice room?" och jag svarade "yes" och hon kom direkt fram till mig. En kille kom med och sa att han kunde hjälpa mig med min väska, men jag sa att jag kunde bära den själv men han insisterade och han fick som han ville.
Vi gick inte mer än 100-150 meter förän vi va framme vid ett av dom stora tegelhusen. Det va riktigt ruffigt. Det hela påminde mig om en tecknad film jag sett när jag va liten. Fritz the cat hette den tror jag.
När jag frågade så sa hon att det skulle kosta 50 dollar. Jag visste inte riktigt om det var billigt eller dyrt men räknade ut att det ivf inte va mer än 350 kr och det lät ju rimligt. Jag var ju i NYC!
Det som hände sen kan ni ju själva gissa...vi kom upp i en lägenhet. Killen som bar väskan sa att han skulle ställa den vid sängen och pekade mot en säng som stod mitt i rummet. Tjejen, som jag uppfattade som mycket vacker, drog in mig i ett annat rum. Hon förförde mig big time och allt hade varit perfekt om det inte hade varit så att när vi va klara så ville hon ha sina 50 dollar och att jag skulle gå ut. Jag gjorde det. Utan väska, för den var borta.
När jag satt på tunnelbanan igen in mot stan så kollade jag hur mycket pengar jag hade kvar. 300 dollar i cash men jag hade mer på kortet. Jag gick av vid 42 st Times square. Här fanns både skyskrapor och hotell. Tog in på ett hotell i en skyskrapa på åttonde avenyn. 110 dollar för ett rum på sjuttonde våningen. Jag somnade med kläderna på så fort jag la mig på sängen.
På morgonen hade jag fått sms av hm-tjejerna som frågade om resan hade gått bra och att dom ville ses. Men jag kännde mig inte riktigt mogen för att ses efter vad som hade hänt kvällen innan så jag åkte ner till gatan och hittade ett Starbucks. Köpte kaffe och en tillsynes saftig kyckligwrap. Jag tog med det och frågade hur jag skulle komma till Central park. Det var bara tre stationer "up town" så jag tog taxi. Fem dollar och sex minuter senare var jag vid parkens utkant.
Löven var i alla höstens färger och jag la mig i gräset nära en skridskobana.
Kyckligwrapen va lika god som den såg ut och kaffet smakade bra. Inte alls blaskigt som jag hade hört att det skulle vara här. Jag tittade upp mot den blåa himlen och konstaterade att jag inte blivit av med oskulden på så sätt jag hade velat. Men jag var inte längre oskuld och försökte känna efter om det kändes annorlunda men det gjorde det inte.
Veckan i NY va grym. Vi gick på klubbar, barer, shoppade nere i soho och jag låg med båda hm-tjejerna, inte på en gång men en i taget. Den ena tjejen blev av nån konstig anleding lite kär i mig.
Flygresan hem var från Newark.

jobb!?

Jag börjar känna mig riktigt arbetslös. Är inne på den tredje veckan hemma nu. Måste ha ett jobb!
Jag har lagt ut en förfrågning på facebook om det är någon som kanske vet nån som vill måla om hemma eller nått. Men jag har inte mer än 94 facebook-vänner så jag har inte för höga förhoppningar där.
Om jag får in ett litet jobb nu så åker jag till Goa, Indien den tolfte. Om jag inte får ett jobb innan den tolfte så blir det en mindre kris och jag åker nog till Indien, Goa ändå och bearbetar den mindre krisen.

dagens lista

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

sjuttiotalet vs nolltalet.

Kollar på Fyra decennier av sex på svt play. Känner att det är en jävla tur att jag lever nu och inte på sjuttiotalet. Jag misstänker att jag hade varit ännu mer av en outsider då än vad jag är nu som oskuld.

Farmor lever.

Nu har Stieg Larssons Pappa och bror lovat tjugo miljoner till den sambo som Stieg levde med i många år och som blev arvslös. Men då ville dom att hon åtminstone skulle ringa och säga "tack".

Jag var på Södersjukhuset idag. Pappa mötte mig nere vid stora ingången.
Farmor låg på tredje våningen i ett rum med fin utsikt över Årstaviken. Faster Lena och min syrra var där också.
Farmor kunde inte åtnjuta utsikten för att hon har fått en blodpropp i hjärnan och blivit förlamad i halva kroppen. Hon gick på Morfin och sov. Av snarkningarna att dömma kunde man inte tro att hon låg in för döden. Hon lät som en halv sovsal som sövt sig själva med whiskey och öl.
Farmor vill inte begravas. Hon gillar inte tårarna som så ofta fälls i kyrkan. För farmor trodde inte att det var bra att gråta. "Man måste va stark" kunde hon säga till mig appropå ingenting. Farfars kyrkliga begravning gillade hon inte alls.
Alla utom jag hade nästan hela tiden en hand på henne. Jag kunde inte. Jag vet inte varför.
Vi gick ner till cafeterian och tog en fika. Jag frågade lite om farmor och jag fick reda på att hon hade en önskan om att vi skulle kremera henne och strö askan ut över havet från Birka Paradise, färjan som hon de senaste tjugo åren har åkt med nästan två gånger i veckan. Hon hade en usel pension men drygade ut kassan genom att smuggla sprit och cigaretter för att sälja till grannar och vänner hemma i Högdalen. Smugglingen kände jag till. Hon ville också ha en annons i en av de stora tidningarna. Jag skrattade till lite inombords. Jag hade inte tänkt på det förut men det måste va som ett sista avtryck man gör i den levande världen.
Lena ville henne ur livet redan idag. Pappa med och jag med. Syrran vet jag inte vad hon tyckte eller ville på den punkten. Det kändes åtminstone fel när hon låg där halvt förlamad och sov med morfin mot det onda.

På hemvägen så tänkte jag att arvet på de tjugo fribiljetterna till Birka Paradise skulle det inte bli så mycket bråk om och det kändes befriande.

Ett tomt blad

Ingenting.

Heja gul!

Vi har precis kommit hem från biofilmen Upp, jag och Helenas ungar Fabio och Moa, som jag är barnvakt åt idag. Nu sitter dom och kör Skate på xbox och jag är bakis satan.
Fick just reda på att farmor har fått en hjärnblödning och ligger på sös och nu har Fabio bytt spel till Blixten Maskin (bilar) och Moa har sagt minst 200 gånger "heja gul!" Gul leder. Fabio är en röd bil.
På Marie leveau igår var det samma lika. Jag röd stjorta, Dennis gul. Dennis fick ett nummer av en tjej och jag fick i mig en jävla massa drinkar. Heja gul.