den stora sömnen...

Nu har jag sovit klart. Så. Dom tabletterna har åkt i soporna nu.

90 Tablets Qty: 1

Sedan jag kom hem ifrån NYC så har jag bara kunnat sova max 3-4 timmar per natt. Varför!? Nu är det ju nästan två veckor sen jag kom tillbaka och jetlagen kan väl inte sitta i än va!?
Igår kände jag mig trött vid elvatiden och gick och la mig. 01.30 vaknade jag och vid halv fem när jag fortfarande inte hade somnat så gick jag ut på nätet och beställde MELATONIN 3mg 90 Tablets Qty:1. Tydligen receptbelagda i sverige. Har ingen aning om dom kommer att funka, men jag börjar bli desperat.
Ok, jag är desperat. Det är väl det sådana här produkter lever ut av. Men mm. Jag vill sova en hel natt snart!

En oärlig, vacker kvinna.

Åt lunch idag ute på Skärgårdskrogen i Saltis med en arkitekt och två snickare. Vi åt alla fyra karré med stekt potatis och äppelmos.
Ett samtal om konst gick under kaffet efter maten. Var offentlig konst nödvändig, vem väljer den offentliga konsten och ska vi behöva betala genom skattemedel för konst vi inte tycker är vacker? Mm, mm. Ena snickaren sa att han inte var intresserad av något som var vackert, utan var intresserad av sanningen.
Eftersom jag var mer än 10 år yngre än de överiga runt bordet så satt jag tyst. Men jag tänkte att jag inte riktigt fattade vad han menade. Var han tex inte intresserad av vackra kläder? Jag tittade på honom och tankte, "kanske inte". Men vackra kvinnor då!? Vad sägs om en oärlig, vacker kvinna? Eller, var det just renheten och utstrålningen hos människa då hon är sann mot sig själv och andra, och inte hur snygg hon blir på bild, som tilltalade honom? Men har verkligen en snickare sådana åsikter, eller gillade han bara inte konst? Hur djup var egentligen den här sanningsmeningen?
Jag tycker att hans sanningstanke kan bli väldigt vacker i förlängningen.

Jippi hey...

Vad är det för fel. Somnade sju imorse. Gick upp 12.15 och åt en tallrik honungsyogurt. Fick mess av Lina som frågade om jag skulle komma över på midda och Bonde söker fru. Har inte svarat än. Nu ska jag iväg till mitt pannrum. Jippi.

03.48

Krutlök, vilket namn!?

Pannrum och apor.

Precis som i Fredags så har jag stått nere i ett pannrum och målat hela dagen. Kom hem vid fyra, åt en avokado och loggade in på Facebook. Linda hade skickat en friend request. När jag accepterat hennes förfrågan gick jag in på hennes foton.
Hon hade varit på Bali nyligen. Mycket strandbilder, apor och en Erik Valdemar krutlök. Han va med på nästan varje bild. Ofta brevid Linda.
Jag kunnde inte rå för att bli lite svartsjuk. Kan detta vara hennes kille!? Jag gick snabbt in på hennes info där det stod att hon var "In an Open Relationship with Martina Skoog".
Eftersom jag inte kunnde få reda på nått nu så struntade jag i spekulationer och borstade svartsjukan åt sidan.
Loggade ur och nu ska jag iväg till World class för ett springpass.

Puss!

Den är bloggen måste byta topic.

Helgen var galen. Jag vet inte vad som hänt, men helt plötsligt händer det saker i mitt liv.
I fredags åkte jag till Dennis som planerat. I hans lilla etta på Nortullsgatan drack vi vin och såg på Cirkus Möller där Dennis var med i en sketch. När programmet var slut så gick vi ner till Tranan. Det är 23års-gräns där men vi kom in ändå. Vi fick båda en liten kick av att få komma in och blev upprymda och glada. De flesta där inne va tre, fyra år äldre än oss.
Fem minuter senare stod vi och höll i var sin whiskey sour och kollade oss omkring. Två tjejer stod lite längre bort i baren och kollade mot oss. Dennis hade tydligen vart på dejt med den ena så vi gick dit.
Dennis kom igång och snackade livligt med sin gamla dejt som såg rätt bra ut. För mig gick det inte lika smidigt. Jag sa att jag var lajvare och ett av mina största intressen var World of warcraft. Hon tände inte på det. Inte ens när jag sa att jag var på medeltidsveckan varje år och hoppades på att en vecka skulle bli tre...
Jag vet inte varför hon inte hakade på mina fantasier men jag bytte taktik och frågade istället vilket del av New york som va hennes favoritområde. Det var West village och jag hade fått upp ett intresse. Jag sa att mitt var East village och påpekade att lite retsamt att west village var helt ute nu. I samma sekund som hon skrattade ringde min telefon. Det var ett nr som jag inte kände igen.
"Hej, det e Linda! Jag gick i din paralellklass på gymnasiet" sa hon glatt och gjorde mig förvirrad. "Nej, jag vet inte riktigt" sa jag.
Efter en stund när hon förklarat lite närmare kom jag på vem hon var. Det var en tjej som var snygg och aldrig hade tittat åt mitt håll i skolan och nu helt plötsligt ville hon att jag skulle komma till Hotell malmen där hon och hennes kompis va. Kompisen skulle tydligen hem.
Vi la på och jag tänkte över situationen i en halv sekund och sa sen till Dennis att jag var tvungen att gå. Han kollade lite undrande på mig och sa "ok".
I taxin tänkte jag på det hon hade sagt i telefonen om att hon hade sett mina NY-bilder på Facebook. Vi var ju inte vänner på FB!?
När jag kom så stod hon i dörren och snackade med dörrvakten och när hon såg mig lös hon upp och nästan skrek "här e han". Hon tog tag i mig och slet in mig i baren. Vi beställde var sin frosen Margarita. Hon skålade med mig och sa "grattis!" "Tack" sa jag. Jag hade helt glömt bort att jag fyllde år och förmodade att hon visste att jag fyllde år tack vare FB.
Vi satte oss ner i en soffa. Vi satt ganska nära varandra och jag kännde mig lite blyg och sa inte så mycket. Hon däremot snackade på.
När hon reste sig och skulle gå på toaletten så la hon två små tabletter i min hand. "Vad e det?" frågade jag. "Efedrin" sa hon "Det e roligt". Jag svalde dom med det sista jag hade i drinkglaset och när Linda kom tillbaka från toan så sa hon att vi skulle vidare så vi gick ut på Götgatan och hoppade in i en taxi. "Gröndal" sa Linda till taxichaffören och hon förklarade för mig att vi skulle till en svartklubb.
Vi bad chaffören att byta radiokanal men han hittade inget som passade oss och när åkte hornsgatan ner så märkte jag hur vi pratade i munnen på varandra och att vi snackade väldigt snabbt.
Klubben låg i ett litet hus precis innan Gröndal. Det kostade 50 kr var att gå in. Jag hade inga kontanter så Linda betalade. Jag kände igen han som hade klubben. Han var en före detta medlem i bandet The Plan, Micke tror jag att han hette.
Linda träffade en kompis och jag ställde mig i baren. Jag började prata med en skäggig kille som stod brevid mig. Han sa att han gärna bjöd på en öl, jag hade ju inga kontanter. Han sa att han precis hade vunnit 5 miljoner, köpt en lägenhet för 3 och hade nu 2 miljoner kvar. Han gav mig en öl och försvann. Jag vände mig om och såg Linda komma emot mig. Hon såg glad ut, pussade mig på munnen och la en tablett till i min hand. "Kom" sa hon och drog mig ut på dansgolvet. Vi dansade, drack öl och hade båda stora ögon som lös av glädje och förmodligen efedrin.
Vid tretiden så tog vi en taxi hem till mig. Hemma så fick vi snabbt av oss kläderna och började en sexakt som från början var väldigt livlig men slutade med att Linda sov. Hon snarkade! Jag gick ut i köket och hämtade ett glas vatten. Jag drack lite själv och försökte sen väcka Linda för att hon skulle få i sig lite men hon sov djupt. La mig brevid henne och somnade efter en halvtimma.
Vi vaknade vid halv tolv. Vi låg med varandra. Åt frukost. La oss i soffan och kollade 5 avsnitt av Bored to death. Låg med varandra. Gick ut och åt en pizza. Gick hem och låg med varandra sen åkte Linda hem och jag åkte till Kungsholmen där Dennis var på ett vernisage. Pust.

Birka paradise

Idag dog farmor på södersjukhuset. Pappa ringde och meddelade. Jag frågade hur han kännde och han sa att han tyckte det var skönt att hon hade varit så pass frisk så länge in på döden.
Farmor älskade kryssningsfartyg. Hennes sista kryssning gjorde hon med Birka bara en vecka innan hon lades in på Sös. Hon blev 87 år.
För att hedra minnet av Farmor ska vi, vi som stod närmast(om man nu kan säga att jag stod nära henne)åka en kryssning tillsammans på samma båt som farmor åkte minst en gång i veckan, Birka Paradise. Farmor ville att vi skulle samlas och äta och dricka gott och sedan kasta ut askan av henne ut över ålands hav.

Farmor, du dör alltså på min födelsedag!?

Puss puss Farmor!

Bored to death

Stannade hemma den här morgonen för att tvätta mina New york-kläder. Min NYC-style ska rulla nu här hemma i Stockholm. Och idag fyller jag år! Min kompis Dennis ska va me på Cirkus Möller ikväll så vi ska sitta hemma hos honom och titta på det. Och sen blir det krogen...Yihu!

Under tiden tvätten torkar så laddar jag hem serien Bored to death.

22 år.

Imorgon fyller jag 22. Yes yes ya, everybody in the house say yes ya! eller nått. Telefonproblem får ställa sig i kö bakom ölen och drinken...

Hämnd!?

Dagen innan jag åkte till New york köpte jag en ny mobil på phone house. En c901.
När jag satt på planet tog jag upp telefonen och kollade alla funktioner(i flight mode så klart). Jag märkte snart att kameran buggade och det var just för kamerans skull jag hade köpt mobilen. Jag kunde ta bilder men när linsskyddet var öppet så hoppade den mellan menyerna som den ville och det blev svårt att fota.
Så igår när jag hade blivit av med den värsta jetlagen gick jag upp till Phone house i Skrapan.
Jag berättade om mitt problem och eftersom det bara hade gått precis sju dagar så kunde jag byta den rakt av. Så länge jag hade kvar en hel kartong och alla tillbehör.
Visst. Jag tog tunnelbanan hem. Hämtade kartong, laddare och manual och åkte tillbaka.
När jag tog upp allt på disken så säger han med ens att det här går inte för att kartongen inte är perfekt öppnad.
Jag tittade undrande på honom och frågade "Vad!?" "Nej det här godkänner dom aldrig" "Men" sa jag "Jag har ju aldrig blivit informerad om att kartongen ska va hel!?" "Jag informerar alltid kunderna om det" svarade han snabbt.
"Ok, jag får alltså ingen ny telefon pga att det är en repa på kartongen!?" "Nej, precis" sa han och tittade ner i disken. "MENFÖRIHELVETE jag har har ju aldrig velat ha nån kartong, jag har köpt en TELEFON!!" sa jag och var riktigt upprörd. "Ja, jag kan inte göra nått när kartongen ser ut så här" sa han och såg mer och mer skyldig ut.
"Så, vad tycker du att jag ska göra göra med min trasiga mobil som jag har köpt av er?" sa jag så lugnt jag kunde. "uppgradera programva" "Det har jag gjort" sa jag innan han hann säga klart meningen. "Då får du skicka in den på reklamation".
På väg ut från skrapan målade min hjärna upp bilder på hur jag hade en pistol mot säljarens huvud och sa lugnt "Jag MÅSTE trycka av för du uppfyller inte kraven på hur en människa ska vara" och när jag la mig igår så målade jag upp minst 100 liknande scenarier.

Vad ska jag göra!?

Väskan!?

Jag har kommit hem från New york och börjat jobba igen. Kompisar har frågat mig om jag shoppade nått i NY men det blev inte mer än en handväska och ett par solbrillor från China town.
När jag och Fia, som den ena HM-tjejen hette, stod i en liten butik i China town och kollade på solglasögon så kom det fram en man på runt 60 år och frågade om vi ville kolla på väskor. Vi sa ja och han tog oss igenom tre lönndörrar för att sen komma ner i ett litet källarrum som var fullt med Gucci-kopior. Jag prutade ner en senapsgul väska, som jag tyckte var snygg och skulle passa kanske en mörkhårig tjej som present eller julklapp, från 60 dollar till 30.

Men vem ska jag nu ge den till!? Vet du?

sista inlägget.

Mitt sista inlägg!

Förra veckan fick jag för mig att åka till Indien Goa men efter några meningsutbyten på fb så fick, två tjejer jag känner lite grann från HM där jag jobbar ibland, mig att följa med till New york istället. Jag hade aldrig varit i NY och tyckte att det kanske skulle bli spännade.
Så jag åkte med och nu ska jag försöka göra en lång historia kort.
Jag åkte själv. Mina två hm-vänner åkte några timmar tidigare än jag. När jag landade på JFK och hade kommit förbi passkontrollen så gick jag ner till tunnelbanan. Biljetten in till City kostade sju dollar. Betalade och gick ner på perrongen. Silvertågen rullade in och jag satte mig och tittade ut över ett förbisvischande Queens.
Jag vet inte hur länge eller hur långt jag hade åkt men jag vaknde med ett ryck när vi stannade vid en station och hoppade i panik av. Det var en utomhusstation. Mörkret hade fallit men perrongen var upplyst. Stationen hette 225 street och när jag frågade några killar som stod och rökte vid en pelare sa dom att vi var i The Bronx. Jag frågande om det fanns nått hotell här och dom sa nått som jag inte riktigt uppfattade men pekade ner mot gatan.
Fan, varför kunde jag inte ha tagit tunnelbanan in mot stan igen!? men jag visste ju inte att jag hade åkt över hela Manhattan och sen vidare upp i South Bronx.
Det var inga skyskrapor nånstans, bara stora, mörka tegelhus. Utanför ingången till tunnelbanan stod ett stort gäng blandat killar och tjejer. När jag gick förbi uppfattade jag att en av tjejerna ropade "Hej baby, looking for a nice room?" och jag svarade "yes" och hon kom direkt fram till mig. En kille kom med och sa att han kunde hjälpa mig med min väska, men jag sa att jag kunde bära den själv men han insisterade och han fick som han ville.
Vi gick inte mer än 100-150 meter förän vi va framme vid ett av dom stora tegelhusen. Det va riktigt ruffigt. Det hela påminde mig om en tecknad film jag sett när jag va liten. Fritz the cat hette den tror jag.
När jag frågade så sa hon att det skulle kosta 50 dollar. Jag visste inte riktigt om det var billigt eller dyrt men räknade ut att det ivf inte va mer än 350 kr och det lät ju rimligt. Jag var ju i NYC!
Det som hände sen kan ni ju själva gissa...vi kom upp i en lägenhet. Killen som bar väskan sa att han skulle ställa den vid sängen och pekade mot en säng som stod mitt i rummet. Tjejen, som jag uppfattade som mycket vacker, drog in mig i ett annat rum. Hon förförde mig big time och allt hade varit perfekt om det inte hade varit så att när vi va klara så ville hon ha sina 50 dollar och att jag skulle gå ut. Jag gjorde det. Utan väska, för den var borta.
När jag satt på tunnelbanan igen in mot stan så kollade jag hur mycket pengar jag hade kvar. 300 dollar i cash men jag hade mer på kortet. Jag gick av vid 42 st Times square. Här fanns både skyskrapor och hotell. Tog in på ett hotell i en skyskrapa på åttonde avenyn. 110 dollar för ett rum på sjuttonde våningen. Jag somnade med kläderna på så fort jag la mig på sängen.
På morgonen hade jag fått sms av hm-tjejerna som frågade om resan hade gått bra och att dom ville ses. Men jag kännde mig inte riktigt mogen för att ses efter vad som hade hänt kvällen innan så jag åkte ner till gatan och hittade ett Starbucks. Köpte kaffe och en tillsynes saftig kyckligwrap. Jag tog med det och frågade hur jag skulle komma till Central park. Det var bara tre stationer "up town" så jag tog taxi. Fem dollar och sex minuter senare var jag vid parkens utkant.
Löven var i alla höstens färger och jag la mig i gräset nära en skridskobana.
Kyckligwrapen va lika god som den såg ut och kaffet smakade bra. Inte alls blaskigt som jag hade hört att det skulle vara här. Jag tittade upp mot den blåa himlen och konstaterade att jag inte blivit av med oskulden på så sätt jag hade velat. Men jag var inte längre oskuld och försökte känna efter om det kändes annorlunda men det gjorde det inte.
Veckan i NY va grym. Vi gick på klubbar, barer, shoppade nere i soho och jag låg med båda hm-tjejerna, inte på en gång men en i taget. Den ena tjejen blev av nån konstig anleding lite kär i mig.
Flygresan hem var från Newark.

jobb!?

Jag börjar känna mig riktigt arbetslös. Är inne på den tredje veckan hemma nu. Måste ha ett jobb!
Jag har lagt ut en förfrågning på facebook om det är någon som kanske vet nån som vill måla om hemma eller nått. Men jag har inte mer än 94 facebook-vänner så jag har inte för höga förhoppningar där.
Om jag får in ett litet jobb nu så åker jag till Goa, Indien den tolfte. Om jag inte får ett jobb innan den tolfte så blir det en mindre kris och jag åker nog till Indien, Goa ändå och bearbetar den mindre krisen.

dagens lista

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

sjuttiotalet vs nolltalet.

Kollar på Fyra decennier av sex på svt play. Känner att det är en jävla tur att jag lever nu och inte på sjuttiotalet. Jag misstänker att jag hade varit ännu mer av en outsider då än vad jag är nu som oskuld.

Farmor lever.

Nu har Stieg Larssons Pappa och bror lovat tjugo miljoner till den sambo som Stieg levde med i många år och som blev arvslös. Men då ville dom att hon åtminstone skulle ringa och säga "tack".

Jag var på Södersjukhuset idag. Pappa mötte mig nere vid stora ingången.
Farmor låg på tredje våningen i ett rum med fin utsikt över Årstaviken. Faster Lena och min syrra var där också.
Farmor kunde inte åtnjuta utsikten för att hon har fått en blodpropp i hjärnan och blivit förlamad i halva kroppen. Hon gick på Morfin och sov. Av snarkningarna att dömma kunde man inte tro att hon låg in för döden. Hon lät som en halv sovsal som sövt sig själva med whiskey och öl.
Farmor vill inte begravas. Hon gillar inte tårarna som så ofta fälls i kyrkan. För farmor trodde inte att det var bra att gråta. "Man måste va stark" kunde hon säga till mig appropå ingenting. Farfars kyrkliga begravning gillade hon inte alls.
Alla utom jag hade nästan hela tiden en hand på henne. Jag kunde inte. Jag vet inte varför.
Vi gick ner till cafeterian och tog en fika. Jag frågade lite om farmor och jag fick reda på att hon hade en önskan om att vi skulle kremera henne och strö askan ut över havet från Birka Paradise, färjan som hon de senaste tjugo åren har åkt med nästan två gånger i veckan. Hon hade en usel pension men drygade ut kassan genom att smuggla sprit och cigaretter för att sälja till grannar och vänner hemma i Högdalen. Smugglingen kände jag till. Hon ville också ha en annons i en av de stora tidningarna. Jag skrattade till lite inombords. Jag hade inte tänkt på det förut men det måste va som ett sista avtryck man gör i den levande världen.
Lena ville henne ur livet redan idag. Pappa med och jag med. Syrran vet jag inte vad hon tyckte eller ville på den punkten. Det kändes åtminstone fel när hon låg där halvt förlamad och sov med morfin mot det onda.

På hemvägen så tänkte jag att arvet på de tjugo fribiljetterna till Birka Paradise skulle det inte bli så mycket bråk om och det kändes befriande.

Ett tomt blad

Ingenting.

Heja gul!

Vi har precis kommit hem från biofilmen Upp, jag och Helenas ungar Fabio och Moa, som jag är barnvakt åt idag. Nu sitter dom och kör Skate på xbox och jag är bakis satan.
Fick just reda på att farmor har fått en hjärnblödning och ligger på sös och nu har Fabio bytt spel till Blixten Maskin (bilar) och Moa har sagt minst 200 gånger "heja gul!" Gul leder. Fabio är en röd bil.
På Marie leveau igår var det samma lika. Jag röd stjorta, Dennis gul. Dennis fick ett nummer av en tjej och jag fick i mig en jävla massa drinkar. Heja gul.

This is it

This is it skulle jag vilja säga direkt från hjärtat nån gång, men min tid är väl inte kommen än.
Filmen va bra. Mitt under visningen fick jag en stark förnimmelse om att MJ verkligen är död och känslorna svallade fram i mig men hag höll tillbaka tårarna.
Jag tyckte mig se Andy Warhol i Michael me det kanske bara va jag som tyckte.
Efter filmen gick vi ner på Riche. Vi gick in till lilla baren. Det var fullsmockat med folk men lyckades ändå ganska snabbt få tag i en Whiskey sour till mig och en Mojito till Helena.
Helena pekade bort på en tjej som hon sa hade tittat på mig och jag började direkt söka efter det fel hon hade sett på mig.
Plötsligt dök Dennis upp. I släptåg hade han några killar som han pressenterade som sina vänner från US and A och imiterade Borat.
Allt folk gjorde så att jag och Helena hamnade längre och längre in i ett hörn och när drinken va slut så tog vi tunnelbanan hem till mig.
Helena hade barnfri helg och då sover hon ibland på min soffa.
Hemma så frågade Helena om jag hade nån sprit och det enda jag hade var en kvarting Skåne akvavit som jag hade glömt att ta med till en kräftskiva för ett par månader sen.
Jag tog fram en sillburk. Vi hade Spotify, vi hade sprit, helan gick och jag var glad. Jag kunde koppla av från min oskuldspress för en stund.
En halvtimma senare när jag låg böjd över toaletten och lät spriten och sillen komma upp igen tänkte jag att This is it för mig.

Ta ett nej?

Idag vid lunchtid hoppade jag upp på cykeln igen. Tänkte cykla över bron till Liljeholmen och kolla in det nya köpcentrat som nyligen blev klart där. Men när jag kom ut och upp på Långholmsgatan så blev jag så sugen på att åka över Västerbron. Solen sken och låg på så fint där.
Jag hade hög fart när jag kom upp på bron och kämpade mig framår i lätt motvind. Längre fram, mitt uppe på bron, kom två tjejer gående mot mig. Den högra hade en kamera och fotade åt mitt håll. Några sekunder senare var vi jämnsides och jag vågade möta deras blickar. (Ja, dom kollade rakt på mig!!) Av nån konstig anleding så kändes det som hon, den vänstra tjejen, kollade intresserat på mig!? Detta varade iofs bara i en halv sekund. Sen var jag förbi.
På väg ner mot Kungsholmen så kom jag på att min gymnasiekompis Dennis skulle va ledig idag. Han jobbar extra på ett kafé och pluggar. Men vad det är han pluggar vet jag inte riktigt. Och jag är inte heller helt säker på att han pluggar...
Så jag stannade till nere vid rålandshovsparken och ringde upp honom. Jag sa att jag skulle äta en sushi och undra de om vi skulle ses. En kvart senare kom han ner på stället där jag satt. En sushirestaurang på Odengatan precis nedanför där han bor.
Dennis har teorier om allting och så klart hade han även en om händelsen på Västerbron.
"Kvinnor" började han. För han säger alltid kvinnor om tjejer. "Kvinnor älskar att se män jobba i motvind. Du vet, dom vill inte ha nån soffpotatis som ligger hemma framför tipsextra och tror på turen"
Han tittade på mig för att försäkra sig om att det hade gått in och visst, jag kunde förstå vad han menade. "Så du tycker att jag skulle ha stannat och sagt, den här vinden e ingenting för mig, eller vadå?"
"absolut" sa han och kollade mig stint i ögonen. "Vill du ligga så måste du kunna ta risken att få ett nej, så enkelt e det"
När jag cyklade hem så tänkte jag på vilket som skulle kännas värst. Att bli påkörd av en bil här på gatan eller att få ett litet nej av en tjej. Kunde inte bestämma mig.

Framtidstro

Av nån anleding så får jag SVD i brevinkastet varje morgon. Jag har fått det nu sen nån gång i somras.
Imorse öppnade jag tidningen och läste en artikel av Sanna Rayman (snygg tjej) som delvis handlade om att Starbucks nu ska öppna sitt första café i Sverige. Hon skrev bla "Handel är inte bara handel. När en etablerad kedja öppnar sina portar inger det en känsla av framtidstro för de människor som förväntas arbeta eller handla där. När den bommar igen är känslan lika tung som när ett BB stängs".
Jag kunde starkt relatera till den här artikeln.
Förra helgen när jag på lördagsförmiddan satt lite bakis i mitt köksfönster kom en flyttbil och ställde sig utanför min port. Jag bor på tredje våningen utav sex så jag kunde både se och höra vilka människorna var där nere.
Ut ur bilen bilen hoppade två tjejer i min egen ålder och en gubbe som kanske va runt femtio. Genast växte sig förhoppningarna och framtidstron stark i mig. "Nu kommer det att ske"..."hon flyttar in på samma våning som mig"..."Jag visar henne runt i kvarteret"..."Vi äter hos mig tills hon har fått ordning hemma hos sig"..."Vi har det mysigt och vi skrattar tillsammans"..."Till slut hamnar vi i min soffa där vi älskar med varandra" tänkte jag och såg antagligen väldigt drömsk ut.
Sällan har sådan stark framtidstro slagits undan så snabbt som när jag såg att dom bar ut och inte in en soffa.
Jag tycker att jag kan se tydliga likheter mella Starbucks och tjejer.

matkasse-ångest

Nu ska jag lägga mig, med matkasse-ångest. Ska läsa lite ur Spelet som the game heter på svenska. Jag har läst den förut men det är tydligt att det är flera saker som inte gått in.
Imorgon blir en bättre dag. Förhoppningsvis. Jag ska gå på This is it med Helena. Rigoletto tror jag att det var. Helena har köpt biljetterna. Helena är en tjej som blev vän med mig för att hon tyckte synd om mig, tror jag. Men idag, två år senare så är vi vänner på riktigt. Helena är 25, har kille och två barn. Vi är så pass nära vänner att när jag en gång såg henne naken (hon skulle bara ta en snabbdusch innan vi skulle ut och handuken som hon hade virad kring sig hasade av) så fick jag inte tillstymmelse till stånd. Vilket kändes konstigt. Hon är mer som en syrra.
Men filmen imorgon ska bil kul och jag tror att vi ska äta nått innan också.
Jag ska i mina drömmar träna på min kroppshållning...GOD NATT!

Ett steg fram och två steg tillbaka

Eftersom jag har varit hemma hela dan idag så kastade jag in en tvätt i två maskiner i tvättstugan. Medans jag väntade tog jag en cykeltur. (jag har byggt en cykel, en singel speed.) Först över liljeholmsbron, genom Gröndal och upp på essingebroarna. Över den nya bron, där tvärbanan går, så man kommer över till Alvik.
När jag skulle vidare över Tranebergsbron så visste jag inte riktigt hur jag skulle komma upp på den. Visst, jag skulle ha kunnat cyklat runt och letet efter stället där cykelbanan gick över bron. Men. Jag måste ju få lite kontakt med det motsatte könet.
Jag hade sett ett program på Vh1. "The pickup artists" Det var en serie och i serien så får man följa typ sju killar, kanske fler. Alla lite nördiga på nått säreget vis. Precis som jag själv, tror jag. Och i ett program ska dom lära sig att ragga mitt på ljusa dan. "Mystery" som håller i programmet ger dem goda råd och olika verktyg som dom kan använda sig av ute på "fältet" som dom kallar alla ställen där man kan ragga brudar vilket är i princip över allt enligt dom.
Men. Nu var jag tvungen att fråga nån hur man tog sig upp på bron. "Jag ska fråga en tjej. Ingen tant, ingen barn utan en tjej i min ålder" tänkte jag.
Jag ställde mig en bit utanför tunnelbanan. Stod gränsle över cykeln och höll hårt i styret. "Som om det skulle va nån försäkring " kom jag på mig själv och bytte strategi. Jag gick av cykeln och låtsades sätta på den nyss inte avhoppade kedjan. Jag såg i ögonvrån att nån kom från tunnelbanehållet och att det var en tjej. Kunde inte avgöra om hon var emellan mitt önskade 18 till 23 men va fan.
Den här människan frågar jag!
Utan att först titta på henne började jag min mening högt och tydligt så jag kunde va säker på att hon hörde. "Du, hur kommer man över Tranebergsbron här egentligen?" och böjde upp huvudet mot henne. Jag kännde med ens att jag valt fel position. Jag satt ju nästan på trottoaren och hon stod rakt ovanför mig. Hon var riktigt snygg, eller kanske mer söt och några år äldre än mig. Kanske 26.
Jag blev nervös och visste inte om jag skulle sitta kvar eller ställa mig upp. Så det blev nånstans där emellan. Vilket var väldigt jobbigt för benen.
" Jaaa, nu blev jag ställd" sa hon och jag flikade snabbt in "jag också...alltså, hur man kommer över bron." Jag försökte kolla på hennes utryck om jag hade sagt något fel men hon såg engagerad ut i frågan och efter några sekunder sa hon att man skulle "åka upp här" och pekade upp i backen där vi stod. " och sen runt dom där husen så man kommer fram här uppe " och pekade upp mot en trappa. "Tack" sa jag och rätade ut benen. Rullade cykeln mot trappen och tänkte att jag kunde ta den vägen. Men precis som jag ska lyfta cykeln så ser jag att hon också ska ta den vägen.
"Det här går inte" tänkte jag. Det skulle kännas som om vi gick upp där tillsammans. Och då måste man ju prata med varandra och vad skulle vi prata om...Vem som byggde bron, eller vadå!? Så jag vänder helt om med cykeln och på vägen runt fastnar min pedal i hennes ICA-kasse. Inom loppet av några hundradelar så ligger äpplen, alla möjliga slags kolrötter, mjölkpaket och massa mer utspritt över trappstegen och rullade ner mot trottoaren. Utan att titta på henne så hoppade jag skärrat upp på cyklen och tänkte "cykla, cykla, cykla"
Hemma så var bara den ena maskinen klar. Jag stod och kollade in i den fortfarande centrifugerande maskinen och tänkte stillsamt för mig själv "ett steg fram och två steg tillbaka"

Inget vin = sjuk

Jag hade feber, nös och fick snyta mig flara gånger. Jag vet inte alls vad som hände igår men jag trodde att det var värre än vad det va. För idag känner jag mig prima. ok, prima är väl kanske att överdriva, men frisk ivf. Svinifluensa, nej.
Vad jag senare på kvällen kom på var att det här var första kvällen utan vin på väldigt länge. Blir man sjuk utan vin? Tydligen. Kanske!?
Senare på kvällen tittade jag vidare på In treatment. Paul, som jag misstänkte, är precis som jag, kär i Laura. Det kom fram i samtalet med Gina. Och Laura har träffat Alex. Dom har legat med varandra!! Och det är här jag blir arg, besviken och ledsen. Över mitt eget liv så klart. Vadå!? så det är när man går till psykologen, ja, precis utanför dörren man träffar en tjej som frågar om hon får hjälpa en och sen bjuder en in på midda som är uppviglad för sex!! Är det den strategin man ska ha...om man ska ligga.
Jag har inte ens i närheten så höga krav som att ligga med en tjej som är så snygg som Laura. Jag vill bara få det överstökat. Fast det är klart, jag vill ju tycka om henne. Men den tjejen som tar min oskuld kommer jag att tycka om. punkt.

Ingenting

Klockan är nu halv åtta och jag har inte varit utanför dörren. Jag läste en gång i en bok (the game av Neil strauss) att det absolut första man gör för att få ligga är att man tar sig ut ur sin lägenhet. På den punkten behövde jag inte känna mig träffad, som med alla andra punkter dom tar upp i den boken. Men idag har det inte blivit mer än att jag har öppnat ett fönster.

Igår däremot var jag utanför dörren. På ett yogapass. Det första i mitt liv. Jag går på World class på Hornsgatan. En kompis, johan går där också och det händer att vi tränar ihop. Så igår frågade Johan om jag skulle med på ett pass yoga. Passet började 19.55 vilket jag missförstod lite och trodde att vi skulle ses i omklädningsrummet då.
När inte Johan var där så tassade jag barfota ut i lokalerna. Gick förbi löparmaskinerna. (Som vanligt var där minst två tjejer som va så snygga att jag höll blicken i golvet). Framme vid glasväggen såg jag att passet var i full gång. Jag öppnade dörren och gick in lite trevande. Nästan hela govet var täckt av personer som andades in djup och andades ut långsamt. I bakgrunden hördes ett monotomt ljud. Samma ljud om och om igen. Det påminde mig om nån film men kunde inte komma på vilken.
Min förvirring märktes och instruktören pekade bort mot madrasserna som hängde på en vägg. Jag plockade ner en och la ner den där jag stod. Satte mig och tittade mig omkring om jag såg Johan vilket jag gjorde. Han låg fyra personer längre bort.
Efter passet frågade Johan vad jag tyckte, om jag hade "kommit in i moodet". Jag förstod inte vad han menade men jag nickade och sa ja. Vi stod ute i maskinhallen och snackade en stund. Plötsligt släktes lite av lamporna och vi frågade om dom höll på att stänga, vilket dom gjorde.
Johan skulle hem till sin tjej i Aspudden så vi sa hej då och jag frågade om jag hann duscha vilket jag skulle göra om jag skyndade mig. Istället åkte jag hem och tog ett bad.

På kvällen såg jag tre veckor av In treatment på rad. Jag blev helt förälskad i Laura.

Idag har jag nyst flera gånger och är nu livrädd för att jag har fått svininfluensan.

Dag ett och oskuldens tid.

Så. Nu. Det här är början på slutet av min tid som OSKULD. Jag börjar skriva den här bloggen idag och jag slutar inte förän jag har fått ligga.

Jag heter Lucas, jag är 22 år, bor i hornstull (stockholm) och har påbörjat ett sabbatsår från Ingenjörspogrammet i byggteknik. Om jag kommer att gå tillbaka dit det vet jag inte i nuläge. Det var nog mest min pappa som ville att jag skulle gå där...och nu har han ingen aning om att jag har (hoppat av). Jag fick lägenheten som jag nu bor i av min pappa.
Första gången jag var i lägenheten var med pappa och en mäklare som pappa känner. Jag tror dom känner varandra genom jobbet på nått sätt. Jag vet egentilgen bara att dom brukar spela golf tillsammans. Mäklaren och pappa stod och pratade om sovalkovet och hur värdefullt det va med kök i en sån här etta. När pappa sa "det här blir ju bra" så nickade jag bara och sa "ja".
När jag en dag var ute på praktik började jag prata med en målare. Det var i Sollentuna centrum och han målade HM-butiken där. Av nån anleding så gillade han mig och frågade om jag ville sommarjobba med honom. Jag sa som det var att jag inte kunde nått o målning men att jag skulle säkert kunna lära mig. Målaren heter Fredrik. 34 år. Två barn. Rak. Låter som en säljare när han pratar. Har inga anställda men hyr in "gubbar" som han själv säger, när han behöver hjälp.
Och, det är så jag nu försörjer mig. Med Fredriks hjälp, eller min hjälp till fredrik kanske. Jag har nu en egen målarfirma. Jag får 270kr i timmen. Jag har inte jobb hela tiden men det är så jag klarar mig. Jag måste bara tänka på att ca 50% ska gå till skatt. Det här är viktigt säger Fredrik." Annars kan man hamna i en jävla knipa" som han sa.
Just nu har Fredrik semester i två veckor vilket jag lite ofrivilligt då också har.