This is it

This is it skulle jag vilja säga direkt från hjärtat nån gång, men min tid är väl inte kommen än.
Filmen va bra. Mitt under visningen fick jag en stark förnimmelse om att MJ verkligen är död och känslorna svallade fram i mig men hag höll tillbaka tårarna.
Jag tyckte mig se Andy Warhol i Michael me det kanske bara va jag som tyckte.
Efter filmen gick vi ner på Riche. Vi gick in till lilla baren. Det var fullsmockat med folk men lyckades ändå ganska snabbt få tag i en Whiskey sour till mig och en Mojito till Helena.
Helena pekade bort på en tjej som hon sa hade tittat på mig och jag började direkt söka efter det fel hon hade sett på mig.
Plötsligt dök Dennis upp. I släptåg hade han några killar som han pressenterade som sina vänner från US and A och imiterade Borat.
Allt folk gjorde så att jag och Helena hamnade längre och längre in i ett hörn och när drinken va slut så tog vi tunnelbanan hem till mig.
Helena hade barnfri helg och då sover hon ibland på min soffa.
Hemma så frågade Helena om jag hade nån sprit och det enda jag hade var en kvarting Skåne akvavit som jag hade glömt att ta med till en kräftskiva för ett par månader sen.
Jag tog fram en sillburk. Vi hade Spotify, vi hade sprit, helan gick och jag var glad. Jag kunde koppla av från min oskuldspress för en stund.
En halvtimma senare när jag låg böjd över toaletten och lät spriten och sillen komma upp igen tänkte jag att This is it för mig.

Ta ett nej?

Idag vid lunchtid hoppade jag upp på cykeln igen. Tänkte cykla över bron till Liljeholmen och kolla in det nya köpcentrat som nyligen blev klart där. Men när jag kom ut och upp på Långholmsgatan så blev jag så sugen på att åka över Västerbron. Solen sken och låg på så fint där.
Jag hade hög fart när jag kom upp på bron och kämpade mig framår i lätt motvind. Längre fram, mitt uppe på bron, kom två tjejer gående mot mig. Den högra hade en kamera och fotade åt mitt håll. Några sekunder senare var vi jämnsides och jag vågade möta deras blickar. (Ja, dom kollade rakt på mig!!) Av nån konstig anleding så kändes det som hon, den vänstra tjejen, kollade intresserat på mig!? Detta varade iofs bara i en halv sekund. Sen var jag förbi.
På väg ner mot Kungsholmen så kom jag på att min gymnasiekompis Dennis skulle va ledig idag. Han jobbar extra på ett kafé och pluggar. Men vad det är han pluggar vet jag inte riktigt. Och jag är inte heller helt säker på att han pluggar...
Så jag stannade till nere vid rålandshovsparken och ringde upp honom. Jag sa att jag skulle äta en sushi och undra de om vi skulle ses. En kvart senare kom han ner på stället där jag satt. En sushirestaurang på Odengatan precis nedanför där han bor.
Dennis har teorier om allting och så klart hade han även en om händelsen på Västerbron.
"Kvinnor" började han. För han säger alltid kvinnor om tjejer. "Kvinnor älskar att se män jobba i motvind. Du vet, dom vill inte ha nån soffpotatis som ligger hemma framför tipsextra och tror på turen"
Han tittade på mig för att försäkra sig om att det hade gått in och visst, jag kunde förstå vad han menade. "Så du tycker att jag skulle ha stannat och sagt, den här vinden e ingenting för mig, eller vadå?"
"absolut" sa han och kollade mig stint i ögonen. "Vill du ligga så måste du kunna ta risken att få ett nej, så enkelt e det"
När jag cyklade hem så tänkte jag på vilket som skulle kännas värst. Att bli påkörd av en bil här på gatan eller att få ett litet nej av en tjej. Kunde inte bestämma mig.

Framtidstro

Av nån anleding så får jag SVD i brevinkastet varje morgon. Jag har fått det nu sen nån gång i somras.
Imorse öppnade jag tidningen och läste en artikel av Sanna Rayman (snygg tjej) som delvis handlade om att Starbucks nu ska öppna sitt första café i Sverige. Hon skrev bla "Handel är inte bara handel. När en etablerad kedja öppnar sina portar inger det en känsla av framtidstro för de människor som förväntas arbeta eller handla där. När den bommar igen är känslan lika tung som när ett BB stängs".
Jag kunde starkt relatera till den här artikeln.
Förra helgen när jag på lördagsförmiddan satt lite bakis i mitt köksfönster kom en flyttbil och ställde sig utanför min port. Jag bor på tredje våningen utav sex så jag kunde både se och höra vilka människorna var där nere.
Ut ur bilen bilen hoppade två tjejer i min egen ålder och en gubbe som kanske va runt femtio. Genast växte sig förhoppningarna och framtidstron stark i mig. "Nu kommer det att ske"..."hon flyttar in på samma våning som mig"..."Jag visar henne runt i kvarteret"..."Vi äter hos mig tills hon har fått ordning hemma hos sig"..."Vi har det mysigt och vi skrattar tillsammans"..."Till slut hamnar vi i min soffa där vi älskar med varandra" tänkte jag och såg antagligen väldigt drömsk ut.
Sällan har sådan stark framtidstro slagits undan så snabbt som när jag såg att dom bar ut och inte in en soffa.
Jag tycker att jag kan se tydliga likheter mella Starbucks och tjejer.

matkasse-ångest

Nu ska jag lägga mig, med matkasse-ångest. Ska läsa lite ur Spelet som the game heter på svenska. Jag har läst den förut men det är tydligt att det är flera saker som inte gått in.
Imorgon blir en bättre dag. Förhoppningsvis. Jag ska gå på This is it med Helena. Rigoletto tror jag att det var. Helena har köpt biljetterna. Helena är en tjej som blev vän med mig för att hon tyckte synd om mig, tror jag. Men idag, två år senare så är vi vänner på riktigt. Helena är 25, har kille och två barn. Vi är så pass nära vänner att när jag en gång såg henne naken (hon skulle bara ta en snabbdusch innan vi skulle ut och handuken som hon hade virad kring sig hasade av) så fick jag inte tillstymmelse till stånd. Vilket kändes konstigt. Hon är mer som en syrra.
Men filmen imorgon ska bil kul och jag tror att vi ska äta nått innan också.
Jag ska i mina drömmar träna på min kroppshållning...GOD NATT!

Ett steg fram och två steg tillbaka

Eftersom jag har varit hemma hela dan idag så kastade jag in en tvätt i två maskiner i tvättstugan. Medans jag väntade tog jag en cykeltur. (jag har byggt en cykel, en singel speed.) Först över liljeholmsbron, genom Gröndal och upp på essingebroarna. Över den nya bron, där tvärbanan går, så man kommer över till Alvik.
När jag skulle vidare över Tranebergsbron så visste jag inte riktigt hur jag skulle komma upp på den. Visst, jag skulle ha kunnat cyklat runt och letet efter stället där cykelbanan gick över bron. Men. Jag måste ju få lite kontakt med det motsatte könet.
Jag hade sett ett program på Vh1. "The pickup artists" Det var en serie och i serien så får man följa typ sju killar, kanske fler. Alla lite nördiga på nått säreget vis. Precis som jag själv, tror jag. Och i ett program ska dom lära sig att ragga mitt på ljusa dan. "Mystery" som håller i programmet ger dem goda råd och olika verktyg som dom kan använda sig av ute på "fältet" som dom kallar alla ställen där man kan ragga brudar vilket är i princip över allt enligt dom.
Men. Nu var jag tvungen att fråga nån hur man tog sig upp på bron. "Jag ska fråga en tjej. Ingen tant, ingen barn utan en tjej i min ålder" tänkte jag.
Jag ställde mig en bit utanför tunnelbanan. Stod gränsle över cykeln och höll hårt i styret. "Som om det skulle va nån försäkring " kom jag på mig själv och bytte strategi. Jag gick av cykeln och låtsades sätta på den nyss inte avhoppade kedjan. Jag såg i ögonvrån att nån kom från tunnelbanehållet och att det var en tjej. Kunde inte avgöra om hon var emellan mitt önskade 18 till 23 men va fan.
Den här människan frågar jag!
Utan att först titta på henne började jag min mening högt och tydligt så jag kunde va säker på att hon hörde. "Du, hur kommer man över Tranebergsbron här egentligen?" och böjde upp huvudet mot henne. Jag kännde med ens att jag valt fel position. Jag satt ju nästan på trottoaren och hon stod rakt ovanför mig. Hon var riktigt snygg, eller kanske mer söt och några år äldre än mig. Kanske 26.
Jag blev nervös och visste inte om jag skulle sitta kvar eller ställa mig upp. Så det blev nånstans där emellan. Vilket var väldigt jobbigt för benen.
" Jaaa, nu blev jag ställd" sa hon och jag flikade snabbt in "jag också...alltså, hur man kommer över bron." Jag försökte kolla på hennes utryck om jag hade sagt något fel men hon såg engagerad ut i frågan och efter några sekunder sa hon att man skulle "åka upp här" och pekade upp i backen där vi stod. " och sen runt dom där husen så man kommer fram här uppe " och pekade upp mot en trappa. "Tack" sa jag och rätade ut benen. Rullade cykeln mot trappen och tänkte att jag kunde ta den vägen. Men precis som jag ska lyfta cykeln så ser jag att hon också ska ta den vägen.
"Det här går inte" tänkte jag. Det skulle kännas som om vi gick upp där tillsammans. Och då måste man ju prata med varandra och vad skulle vi prata om...Vem som byggde bron, eller vadå!? Så jag vänder helt om med cykeln och på vägen runt fastnar min pedal i hennes ICA-kasse. Inom loppet av några hundradelar så ligger äpplen, alla möjliga slags kolrötter, mjölkpaket och massa mer utspritt över trappstegen och rullade ner mot trottoaren. Utan att titta på henne så hoppade jag skärrat upp på cyklen och tänkte "cykla, cykla, cykla"
Hemma så var bara den ena maskinen klar. Jag stod och kollade in i den fortfarande centrifugerande maskinen och tänkte stillsamt för mig själv "ett steg fram och två steg tillbaka"

Inget vin = sjuk

Jag hade feber, nös och fick snyta mig flara gånger. Jag vet inte alls vad som hände igår men jag trodde att det var värre än vad det va. För idag känner jag mig prima. ok, prima är väl kanske att överdriva, men frisk ivf. Svinifluensa, nej.
Vad jag senare på kvällen kom på var att det här var första kvällen utan vin på väldigt länge. Blir man sjuk utan vin? Tydligen. Kanske!?
Senare på kvällen tittade jag vidare på In treatment. Paul, som jag misstänkte, är precis som jag, kär i Laura. Det kom fram i samtalet med Gina. Och Laura har träffat Alex. Dom har legat med varandra!! Och det är här jag blir arg, besviken och ledsen. Över mitt eget liv så klart. Vadå!? så det är när man går till psykologen, ja, precis utanför dörren man träffar en tjej som frågar om hon får hjälpa en och sen bjuder en in på midda som är uppviglad för sex!! Är det den strategin man ska ha...om man ska ligga.
Jag har inte ens i närheten så höga krav som att ligga med en tjej som är så snygg som Laura. Jag vill bara få det överstökat. Fast det är klart, jag vill ju tycka om henne. Men den tjejen som tar min oskuld kommer jag att tycka om. punkt.

Ingenting

Klockan är nu halv åtta och jag har inte varit utanför dörren. Jag läste en gång i en bok (the game av Neil strauss) att det absolut första man gör för att få ligga är att man tar sig ut ur sin lägenhet. På den punkten behövde jag inte känna mig träffad, som med alla andra punkter dom tar upp i den boken. Men idag har det inte blivit mer än att jag har öppnat ett fönster.

Igår däremot var jag utanför dörren. På ett yogapass. Det första i mitt liv. Jag går på World class på Hornsgatan. En kompis, johan går där också och det händer att vi tränar ihop. Så igår frågade Johan om jag skulle med på ett pass yoga. Passet började 19.55 vilket jag missförstod lite och trodde att vi skulle ses i omklädningsrummet då.
När inte Johan var där så tassade jag barfota ut i lokalerna. Gick förbi löparmaskinerna. (Som vanligt var där minst två tjejer som va så snygga att jag höll blicken i golvet). Framme vid glasväggen såg jag att passet var i full gång. Jag öppnade dörren och gick in lite trevande. Nästan hela govet var täckt av personer som andades in djup och andades ut långsamt. I bakgrunden hördes ett monotomt ljud. Samma ljud om och om igen. Det påminde mig om nån film men kunde inte komma på vilken.
Min förvirring märktes och instruktören pekade bort mot madrasserna som hängde på en vägg. Jag plockade ner en och la ner den där jag stod. Satte mig och tittade mig omkring om jag såg Johan vilket jag gjorde. Han låg fyra personer längre bort.
Efter passet frågade Johan vad jag tyckte, om jag hade "kommit in i moodet". Jag förstod inte vad han menade men jag nickade och sa ja. Vi stod ute i maskinhallen och snackade en stund. Plötsligt släktes lite av lamporna och vi frågade om dom höll på att stänga, vilket dom gjorde.
Johan skulle hem till sin tjej i Aspudden så vi sa hej då och jag frågade om jag hann duscha vilket jag skulle göra om jag skyndade mig. Istället åkte jag hem och tog ett bad.

På kvällen såg jag tre veckor av In treatment på rad. Jag blev helt förälskad i Laura.

Idag har jag nyst flera gånger och är nu livrädd för att jag har fått svininfluensan.

Dag ett och oskuldens tid.

Så. Nu. Det här är början på slutet av min tid som OSKULD. Jag börjar skriva den här bloggen idag och jag slutar inte förän jag har fått ligga.

Jag heter Lucas, jag är 22 år, bor i hornstull (stockholm) och har påbörjat ett sabbatsår från Ingenjörspogrammet i byggteknik. Om jag kommer att gå tillbaka dit det vet jag inte i nuläge. Det var nog mest min pappa som ville att jag skulle gå där...och nu har han ingen aning om att jag har (hoppat av). Jag fick lägenheten som jag nu bor i av min pappa.
Första gången jag var i lägenheten var med pappa och en mäklare som pappa känner. Jag tror dom känner varandra genom jobbet på nått sätt. Jag vet egentilgen bara att dom brukar spela golf tillsammans. Mäklaren och pappa stod och pratade om sovalkovet och hur värdefullt det va med kök i en sån här etta. När pappa sa "det här blir ju bra" så nickade jag bara och sa "ja".
När jag en dag var ute på praktik började jag prata med en målare. Det var i Sollentuna centrum och han målade HM-butiken där. Av nån anleding så gillade han mig och frågade om jag ville sommarjobba med honom. Jag sa som det var att jag inte kunde nått o målning men att jag skulle säkert kunna lära mig. Målaren heter Fredrik. 34 år. Två barn. Rak. Låter som en säljare när han pratar. Har inga anställda men hyr in "gubbar" som han själv säger, när han behöver hjälp.
Och, det är så jag nu försörjer mig. Med Fredriks hjälp, eller min hjälp till fredrik kanske. Jag har nu en egen målarfirma. Jag får 270kr i timmen. Jag har inte jobb hela tiden men det är så jag klarar mig. Jag måste bara tänka på att ca 50% ska gå till skatt. Det här är viktigt säger Fredrik." Annars kan man hamna i en jävla knipa" som han sa.
Just nu har Fredrik semester i två veckor vilket jag lite ofrivilligt då också har.