lördag 21 november 2009

90 Tablets Qty: 1

Sedan jag kom hem ifrån NYC så har jag bara kunnat sova max 3-4 timmar per natt. Varför!? Nu är det ju nästan två veckor sen jag kom tillbaka och jetlagen kan väl inte sitta i än va!?
Igår kände jag mig trött vid elvatiden och gick och la mig. 01.30 vaknade jag och vid halv fem när jag fortfarande inte hade somnat så gick jag ut på nätet och beställde MELATONIN 3mg 90 Tablets Qty:1. Tydligen receptbelagda i sverige. Har ingen aning om dom kommer att funka, men jag börjar bli desperat.
Ok, jag är desperat. Det är väl det sådana här produkter lever ut av. Men mm. Jag vill sova en hel natt snart!

torsdag 19 november 2009

En oärlig, vacker kvinna.

Åt lunch idag ute på Skärgårdskrogen i Saltis med en arkitekt och två snickare. Vi åt alla fyra karré med stekt potatis och äppelmos.
Ett samtal om konst gick under kaffet efter maten. Var offentlig konst nödvändig, vem väljer den offentliga konsten och ska vi behöva betala genom skattemedel för konst vi inte tycker är vacker? Mm, mm. Ena snickaren sa att han inte var intresserad av något som var vackert, utan var intresserad av sanningen.
Eftersom jag var mer än 10 år yngre än de överiga runt bordet så satt jag tyst. Men jag tänkte att jag inte riktigt fattade vad han menade. Var han tex inte intresserad av vackra kläder? Jag tittade på honom och tankte, "kanske inte". Men vackra kvinnor då!? Vad sägs om en oärlig, vacker kvinna? Eller, var det just renheten och utstrålningen hos människa då hon är sann mot sig själv och andra, och inte hur snygg hon blir på bild, som tilltalade honom? Men har verkligen en snickare sådana åsikter, eller gillade han bara inte konst? Hur djup var egentligen den här sanningsmeningen?
Jag tycker att hans sanningstanke kan bli väldigt vacker i förlängningen.

onsdag 18 november 2009

Jippi hey...

Vad är det för fel. Somnade sju imorse. Gick upp 12.15 och åt en tallrik honungsyogurt. Fick mess av Lina som frågade om jag skulle komma över på midda och Bonde söker fru. Har inte svarat än. Nu ska jag iväg till mitt pannrum. Jippi.

03.48

Krutlök, vilket namn!?

tisdag 17 november 2009

Pannrum och apor.

Precis som i Fredags så har jag stått nere i ett pannrum och målat hela dagen. Kom hem vid fyra, åt en avokado och loggade in på Facebook. Linda hade skickat en friend request. När jag accepterat hennes förfrågan gick jag in på hennes foton.
Hon hade varit på Bali nyligen. Mycket strandbilder, apor och en Erik Valdemar krutlök. Han va med på nästan varje bild. Ofta brevid Linda.
Jag kunnde inte rå för att bli lite svartsjuk. Kan detta vara hennes kille!? Jag gick snabbt in på hennes info där det stod att hon var "In an Open Relationship with Martina Skoog".
Eftersom jag inte kunnde få reda på nått nu så struntade jag i spekulationer och borstade svartsjukan åt sidan.
Loggade ur och nu ska jag iväg till World class för ett springpass.

Puss!

måndag 16 november 2009

Den är bloggen måste byta topic.

Helgen var galen. Jag vet inte vad som hänt, men helt plötsligt händer det saker i mitt liv.
I fredags åkte jag till Dennis som planerat. I hans lilla etta på Nortullsgatan drack vi vin och såg på Cirkus Möller där Dennis var med i en sketch. När programmet var slut så gick vi ner till Tranan. Det är 23års-gräns där men vi kom in ändå. Vi fick båda en liten kick av att få komma in och blev upprymda och glada. De flesta där inne va tre, fyra år äldre än oss.
Fem minuter senare stod vi och höll i var sin whiskey sour och kollade oss omkring. Två tjejer stod lite längre bort i baren och kollade mot oss. Dennis hade tydligen vart på dejt med den ena så vi gick dit.
Dennis kom igång och snackade livligt med sin gamla dejt som såg rätt bra ut. För mig gick det inte lika smidigt. Jag sa att jag var lajvare och ett av mina största intressen var World of warcraft. Hon tände inte på det. Inte ens när jag sa att jag var på medeltidsveckan varje år och hoppades på att en vecka skulle bli tre...
Jag vet inte varför hon inte hakade på mina fantasier men jag bytte taktik och frågade istället vilket del av New york som va hennes favoritområde. Det var West village och jag hade fått upp ett intresse. Jag sa att mitt var East village och påpekade att lite retsamt att west village var helt ute nu. I samma sekund som hon skrattade ringde min telefon. Det var ett nr som jag inte kände igen.
"Hej, det e Linda! Jag gick i din paralellklass på gymnasiet" sa hon glatt och gjorde mig förvirrad. "Nej, jag vet inte riktigt" sa jag.
Efter en stund när hon förklarat lite närmare kom jag på vem hon var. Det var en tjej som var snygg och aldrig hade tittat åt mitt håll i skolan och nu helt plötsligt ville hon att jag skulle komma till Hotell malmen där hon och hennes kompis va. Kompisen skulle tydligen hem.
Vi la på och jag tänkte över situationen i en halv sekund och sa sen till Dennis att jag var tvungen att gå. Han kollade lite undrande på mig och sa "ok".
I taxin tänkte jag på det hon hade sagt i telefonen om att hon hade sett mina NY-bilder på Facebook. Vi var ju inte vänner på FB!?
När jag kom så stod hon i dörren och snackade med dörrvakten och när hon såg mig lös hon upp och nästan skrek "här e han". Hon tog tag i mig och slet in mig i baren. Vi beställde var sin frosen Margarita. Hon skålade med mig och sa "grattis!" "Tack" sa jag. Jag hade helt glömt bort att jag fyllde år och förmodade att hon visste att jag fyllde år tack vare FB.
Vi satte oss ner i en soffa. Vi satt ganska nära varandra och jag kännde mig lite blyg och sa inte så mycket. Hon däremot snackade på.
När hon reste sig och skulle gå på toaletten så la hon två små tabletter i min hand. "Vad e det?" frågade jag. "Efedrin" sa hon "Det e roligt". Jag svalde dom med det sista jag hade i drinkglaset och när Linda kom tillbaka från toan så sa hon att vi skulle vidare så vi gick ut på Götgatan och hoppade in i en taxi. "Gröndal" sa Linda till taxichaffören och hon förklarade för mig att vi skulle till en svartklubb.
Vi bad chaffören att byta radiokanal men han hittade inget som passade oss och när åkte hornsgatan ner så märkte jag hur vi pratade i munnen på varandra och att vi snackade väldigt snabbt.
Klubben låg i ett litet hus precis innan Gröndal. Det kostade 50 kr var att gå in. Jag hade inga kontanter så Linda betalade. Jag kände igen han som hade klubben. Han var en före detta medlem i bandet The Plan, Micke tror jag att han hette.
Linda träffade en kompis och jag ställde mig i baren. Jag började prata med en skäggig kille som stod brevid mig. Han sa att han gärna bjöd på en öl, jag hade ju inga kontanter. Han sa att han precis hade vunnit 5 miljoner, köpt en lägenhet för 3 och hade nu 2 miljoner kvar. Han gav mig en öl och försvann. Jag vände mig om och såg Linda komma emot mig. Hon såg glad ut, pussade mig på munnen och la en tablett till i min hand. "Kom" sa hon och drog mig ut på dansgolvet. Vi dansade, drack öl och hade båda stora ögon som lös av glädje och förmodligen efedrin.
Vid tretiden så tog vi en taxi hem till mig. Hemma så fick vi snabbt av oss kläderna och började en sexakt som från början var väldigt livlig men slutade med att Linda sov. Hon snarkade! Jag gick ut i köket och hämtade ett glas vatten. Jag drack lite själv och försökte sen väcka Linda för att hon skulle få i sig lite men hon sov djupt. La mig brevid henne och somnade efter en halvtimma.
Vi vaknade vid halv tolv. Vi låg med varandra. Åt frukost. La oss i soffan och kollade 5 avsnitt av Bored to death. Låg med varandra. Gick ut och åt en pizza. Gick hem och låg med varandra sen åkte Linda hem och jag åkte till Kungsholmen där Dennis var på ett vernisage. Pust.

fredag 13 november 2009

Birka paradise

Idag dog farmor på södersjukhuset. Pappa ringde och meddelade. Jag frågade hur han kännde och han sa att han tyckte det var skönt att hon hade varit så pass frisk så länge in på döden.
Farmor älskade kryssningsfartyg. Hennes sista kryssning gjorde hon med Birka bara en vecka innan hon lades in på Sös. Hon blev 87 år.
För att hedra minnet av Farmor ska vi, vi som stod närmast(om man nu kan säga att jag stod nära henne)åka en kryssning tillsammans på samma båt som farmor åkte minst en gång i veckan, Birka Paradise. Farmor ville att vi skulle samlas och äta och dricka gott och sedan kasta ut askan av henne ut över ålands hav.

Farmor, du dör alltså på min födelsedag!?

Puss puss Farmor!

Bored to death

Stannade hemma den här morgonen för att tvätta mina New york-kläder. Min NYC-style ska rulla nu här hemma i Stockholm. Och idag fyller jag år! Min kompis Dennis ska va me på Cirkus Möller ikväll så vi ska sitta hemma hos honom och titta på det. Och sen blir det krogen...Yihu!

Under tiden tvätten torkar så laddar jag hem serien Bored to death.

torsdag 12 november 2009

22 år.

Imorgon fyller jag 22. Yes yes ya, everybody in the house say yes ya! eller nått. Telefonproblem får ställa sig i kö bakom ölen och drinken...

Hämnd!?

Dagen innan jag åkte till New york köpte jag en ny mobil på phone house. En c901.
När jag satt på planet tog jag upp telefonen och kollade alla funktioner(i flight mode så klart). Jag märkte snart att kameran buggade och det var just för kamerans skull jag hade köpt mobilen. Jag kunde ta bilder men när linsskyddet var öppet så hoppade den mellan menyerna som den ville och det blev svårt att fota.
Så igår när jag hade blivit av med den värsta jetlagen gick jag upp till Phone house i Skrapan.
Jag berättade om mitt problem och eftersom det bara hade gått precis sju dagar så kunde jag byta den rakt av. Så länge jag hade kvar en hel kartong och alla tillbehör.
Visst. Jag tog tunnelbanan hem. Hämtade kartong, laddare och manual och åkte tillbaka.
När jag tog upp allt på disken så säger han med ens att det här går inte för att kartongen inte är perfekt öppnad.
Jag tittade undrande på honom och frågade "Vad!?" "Nej det här godkänner dom aldrig" "Men" sa jag "Jag har ju aldrig blivit informerad om att kartongen ska va hel!?" "Jag informerar alltid kunderna om det" svarade han snabbt.
"Ok, jag får alltså ingen ny telefon pga att det är en repa på kartongen!?" "Nej, precis" sa han och tittade ner i disken. "MENFÖRIHELVETE jag har har ju aldrig velat ha nån kartong, jag har köpt en TELEFON!!" sa jag och var riktigt upprörd. "Ja, jag kan inte göra nått när kartongen ser ut så här" sa han och såg mer och mer skyldig ut.
"Så, vad tycker du att jag ska göra göra med min trasiga mobil som jag har köpt av er?" sa jag så lugnt jag kunde. "uppgradera programva" "Det har jag gjort" sa jag innan han hann säga klart meningen. "Då får du skicka in den på reklamation".
På väg ut från skrapan målade min hjärna upp bilder på hur jag hade en pistol mot säljarens huvud och sa lugnt "Jag MÅSTE trycka av för du uppfyller inte kraven på hur en människa ska vara" och när jag la mig igår så målade jag upp minst 100 liknande scenarier.

Vad ska jag göra!?

Väskan!?


Jag har kommit hem från New york och börjat jobba igen. Kompisar har frågat mig om jag shoppade nått i NY men det blev inte mer än en handväska och ett par solbrillor från China town.
När jag och Fia, som den ena HM-tjejen hette, stod i en liten butik i China town och kollade på solglasögon så kom det fram en man på runt 60 år och frågade om vi ville kolla på väskor. Vi sa ja och han tog oss igenom tre lönndörrar för att sen komma ner i ett litet källarrum som var fullt med Gucci-kopior. Jag prutade ner en senapsgul väska, som jag tyckte var snygg och skulle passa kanske en mörkhårig tjej som present eller julklapp, från 60 dollar till 30.

Men vem ska jag nu ge den till!? Vet du?

onsdag 11 november 2009

sista inlägget.



Mitt sista inlägg!

Förra veckan fick jag för mig att åka till Indien Goa men efter några meningsutbyten på fb så fick, två tjejer jag känner lite grann från HM där jag jobbar ibland, mig att följa med till New york istället. Jag hade aldrig varit i NY och tyckte att det kanske skulle bli spännade.
Så jag åkte med och nu ska jag försöka göra en lång historia kort.
Jag åkte själv. Mina två hm-vänner åkte några timmar tidigare än jag. När jag landade på JFK och hade kommit förbi passkontrollen så gick jag ner till tunnelbanan. Biljetten in till City kostade sju dollar. Betalade och gick ner på perrongen. Silvertågen rullade in och jag satte mig och tittade ut över ett förbisvischande Queens.
Jag vet inte hur länge eller hur långt jag hade åkt men jag vaknde med ett ryck när vi stannade vid en station och hoppade i panik av. Det var en utomhusstation. Mörkret hade fallit men perrongen var upplyst. Stationen hette 225 street och när jag frågade några killar som stod och rökte vid en pelare sa dom att vi var i The Bronx. Jag frågande om det fanns nått hotell här och dom sa nått som jag inte riktigt uppfattade men pekade ner mot gatan.
Fan, varför kunde jag inte ha tagit tunnelbanan in mot stan igen!? men jag visste ju inte att jag hade åkt över hela Manhattan och sen vidare upp i South Bronx.
Det var inga skyskrapor nånstans, bara stora, mörka tegelhus. Utanför ingången till tunnelbanan stod ett stort gäng blandat killar och tjejer. När jag gick förbi uppfattade jag att en av tjejerna ropade "Hej baby, looking for a nice room?" och jag svarade "yes" och hon kom direkt fram till mig. En kille kom med och sa att han kunde hjälpa mig med min väska, men jag sa att jag kunde bära den själv men han insisterade och han fick som han ville.
Vi gick inte mer än 100-150 meter förän vi va framme vid ett av dom stora tegelhusen. Det va riktigt ruffigt. Det hela påminde mig om en tecknad film jag sett när jag va liten. Fritz the cat hette den tror jag.
När jag frågade så sa hon att det skulle kosta 50 dollar. Jag visste inte riktigt om det var billigt eller dyrt men räknade ut att det ivf inte va mer än 350 kr och det lät ju rimligt. Jag var ju i NYC!
Det som hände sen kan ni ju själva gissa...vi kom upp i en lägenhet. Killen som bar väskan sa att han skulle ställa den vid sängen och pekade mot en säng som stod mitt i rummet. Tjejen, som jag uppfattade som mycket vacker, drog in mig i ett annat rum. Hon förförde mig big time och allt hade varit perfekt om det inte hade varit så att när vi va klara så ville hon ha sina 50 dollar och att jag skulle gå ut. Jag gjorde det. Utan väska, för den var borta.
När jag satt på tunnelbanan igen in mot stan så kollade jag hur mycket pengar jag hade kvar. 300 dollar i cash men jag hade mer på kortet. Jag gick av vid 42 st Times square. Här fanns både skyskrapor och hotell. Tog in på ett hotell i en skyskrapa på åttonde avenyn. 110 dollar för ett rum på sjuttonde våningen. Jag somnade med kläderna på så fort jag la mig på sängen.
På morgonen hade jag fått sms av hm-tjejerna som frågade om resan hade gått bra och att dom ville ses. Men jag kännde mig inte riktigt mogen för att ses efter vad som hade hänt kvällen innan så jag åkte ner till gatan och hittade ett Starbucks. Köpte kaffe och en tillsynes saftig kyckligwrap. Jag tog med det och frågade hur jag skulle komma till Central park. Det var bara tre stationer "up town" så jag tog taxi. Fem dollar och sex minuter senare var jag vid parkens utkant.
Löven var i alla höstens färger och jag la mig i gräset nära en skridskobana.
Kyckligwrapen va lika god som den såg ut och kaffet smakade bra. Inte alls blaskigt som jag hade hört att det skulle vara här. Jag tittade upp mot den blåa himlen och konstaterade att jag inte blivit av med oskulden på så sätt jag hade velat. Men jag var inte längre oskuld och försökte känna efter om det kändes annorlunda men det gjorde det inte.
Veckan i NY va grym. Vi gick på klubbar, barer, shoppade nere i soho och jag låg med båda hm-tjejerna, inte på en gång men en i taget. Den ena tjejen blev av nån konstig anleding lite kär i mig.
Flygresan hem var från Newark.

tisdag 3 november 2009

jobb!?

Jag börjar känna mig riktigt arbetslös. Är inne på den tredje veckan hemma nu. Måste ha ett jobb!
Jag har lagt ut en förfrågning på facebook om det är någon som kanske vet nån som vill måla om hemma eller nått. Men jag har inte mer än 94 facebook-vänner så jag har inte för höga förhoppningar där.
Om jag får in ett litet jobb nu så åker jag till Goa, Indien den tolfte. Om jag inte får ett jobb innan den tolfte så blir det en mindre kris och jag åker nog till Indien, Goa ändå och bearbetar den mindre krisen.

måndag 2 november 2009

dagens lista

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

sjuttiotalet vs nolltalet.

Kollar på Fyra decennier av sex på svt play. Känner att det är en jävla tur att jag lever nu och inte på sjuttiotalet. Jag misstänker att jag hade varit ännu mer av en outsider då än vad jag är nu som oskuld.

Farmor lever.

Nu har Stieg Larssons Pappa och bror lovat tjugo miljoner till den sambo som Stieg levde med i många år och som blev arvslös. Men då ville dom att hon åtminstone skulle ringa och säga "tack".

Jag var på Södersjukhuset idag. Pappa mötte mig nere vid stora ingången.
Farmor låg på tredje våningen i ett rum med fin utsikt över Årstaviken. Faster Lena och min syrra var där också.
Farmor kunde inte åtnjuta utsikten för att hon har fått en blodpropp i hjärnan och blivit förlamad i halva kroppen. Hon gick på Morfin och sov. Av snarkningarna att dömma kunde man inte tro att hon låg in för döden. Hon lät som en halv sovsal som sövt sig själva med whiskey och öl.
Farmor vill inte begravas. Hon gillar inte tårarna som så ofta fälls i kyrkan. För farmor trodde inte att det var bra att gråta. "Man måste va stark" kunde hon säga till mig appropå ingenting. Farfars kyrkliga begravning gillade hon inte alls.
Alla utom jag hade nästan hela tiden en hand på henne. Jag kunde inte. Jag vet inte varför.
Vi gick ner till cafeterian och tog en fika. Jag frågade lite om farmor och jag fick reda på att hon hade en önskan om att vi skulle kremera henne och strö askan ut över havet från Birka Paradise, färjan som hon de senaste tjugo åren har åkt med nästan två gånger i veckan. Hon hade en usel pension men drygade ut kassan genom att smuggla sprit och cigaretter för att sälja till grannar och vänner hemma i Högdalen. Smugglingen kände jag till. Hon ville också ha en annons i en av de stora tidningarna. Jag skrattade till lite inombords. Jag hade inte tänkt på det förut men det måste va som ett sista avtryck man gör i den levande världen.
Lena ville henne ur livet redan idag. Pappa med och jag med. Syrran vet jag inte vad hon tyckte eller ville på den punkten. Det kändes åtminstone fel när hon låg där halvt förlamad och sov med morfin mot det onda.

På hemvägen så tänkte jag att arvet på de tjugo fribiljetterna till Birka Paradise skulle det inte bli så mycket bråk om och det kändes befriande.

Ett tomt blad

Ingenting.

söndag 1 november 2009

Heja gul!

Vi har precis kommit hem från biofilmen Upp, jag och Helenas ungar Fabio och Moa, som jag är barnvakt åt idag. Nu sitter dom och kör Skate på xbox och jag är bakis satan.
Fick just reda på att farmor har fått en hjärnblödning och ligger på sös och nu har Fabio bytt spel till Blixten Maskin (bilar) och Moa har sagt minst 200 gånger "heja gul!" Gul leder. Fabio är en röd bil.
Marie leveau igår var det samma lika. Jag röd stjorta, Dennis gul. Dennis fick ett nummer av en tjej och jag fick i mig en jävla massa drinkar. Heja gul.