Framtidstro

Av nån anleding så får jag SVD i brevinkastet varje morgon. Jag har fått det nu sen nån gång i somras.
Imorse öppnade jag tidningen och läste en artikel av Sanna Rayman (snygg tjej) som delvis handlade om att Starbucks nu ska öppna sitt första café i Sverige. Hon skrev bla "Handel är inte bara handel. När en etablerad kedja öppnar sina portar inger det en känsla av framtidstro för de människor som förväntas arbeta eller handla där. När den bommar igen är känslan lika tung som när ett BB stängs".
Jag kunde starkt relatera till den här artikeln.
Förra helgen när jag på lördagsförmiddan satt lite bakis i mitt köksfönster kom en flyttbil och ställde sig utanför min port. Jag bor på tredje våningen utav sex så jag kunde både se och höra vilka människorna var där nere.
Ut ur bilen bilen hoppade två tjejer i min egen ålder och en gubbe som kanske va runt femtio. Genast växte sig förhoppningarna och framtidstron stark i mig. "Nu kommer det att ske"..."hon flyttar in på samma våning som mig"..."Jag visar henne runt i kvarteret"..."Vi äter hos mig tills hon har fått ordning hemma hos sig"..."Vi har det mysigt och vi skrattar tillsammans"..."Till slut hamnar vi i min soffa där vi älskar med varandra" tänkte jag och såg antagligen väldigt drömsk ut.
Sällan har sådan stark framtidstro slagits undan så snabbt som när jag såg att dom bar ut och inte in en soffa.
Jag tycker att jag kan se tydliga likheter mella Starbucks och tjejer.