Ett steg fram och två steg tillbaka

Eftersom jag har varit hemma hela dan idag så kastade jag in en tvätt i två maskiner i tvättstugan. Medans jag väntade tog jag en cykeltur. (jag har byggt en cykel, en singel speed.) Först över liljeholmsbron, genom Gröndal och upp på essingebroarna. Över den nya bron, där tvärbanan går, så man kommer över till Alvik.
När jag skulle vidare över Tranebergsbron så visste jag inte riktigt hur jag skulle komma upp på den. Visst, jag skulle ha kunnat cyklat runt och letet efter stället där cykelbanan gick över bron. Men. Jag måste ju få lite kontakt med det motsatte könet.
Jag hade sett ett program på Vh1. "The pickup artists" Det var en serie och i serien så får man följa typ sju killar, kanske fler. Alla lite nördiga på nått säreget vis. Precis som jag själv, tror jag. Och i ett program ska dom lära sig att ragga mitt på ljusa dan. "Mystery" som håller i programmet ger dem goda råd och olika verktyg som dom kan använda sig av ute på "fältet" som dom kallar alla ställen där man kan ragga brudar vilket är i princip över allt enligt dom.
Men. Nu var jag tvungen att fråga nån hur man tog sig upp på bron. "Jag ska fråga en tjej. Ingen tant, ingen barn utan en tjej i min ålder" tänkte jag.
Jag ställde mig en bit utanför tunnelbanan. Stod gränsle över cykeln och höll hårt i styret. "Som om det skulle va nån försäkring " kom jag på mig själv och bytte strategi. Jag gick av cykeln och låtsades sätta på den nyss inte avhoppade kedjan. Jag såg i ögonvrån att nån kom från tunnelbanehållet och att det var en tjej. Kunde inte avgöra om hon var emellan mitt önskade 18 till 23 men va fan.
Den här människan frågar jag!
Utan att först titta på henne började jag min mening högt och tydligt så jag kunde va säker på att hon hörde. "Du, hur kommer man över Tranebergsbron här egentligen?" och böjde upp huvudet mot henne. Jag kännde med ens att jag valt fel position. Jag satt ju nästan på trottoaren och hon stod rakt ovanför mig. Hon var riktigt snygg, eller kanske mer söt och några år äldre än mig. Kanske 26.
Jag blev nervös och visste inte om jag skulle sitta kvar eller ställa mig upp. Så det blev nånstans där emellan. Vilket var väldigt jobbigt för benen.
" Jaaa, nu blev jag ställd" sa hon och jag flikade snabbt in "jag också...alltså, hur man kommer över bron." Jag försökte kolla på hennes utryck om jag hade sagt något fel men hon såg engagerad ut i frågan och efter några sekunder sa hon att man skulle "åka upp här" och pekade upp i backen där vi stod. " och sen runt dom där husen så man kommer fram här uppe " och pekade upp mot en trappa. "Tack" sa jag och rätade ut benen. Rullade cykeln mot trappen och tänkte att jag kunde ta den vägen. Men precis som jag ska lyfta cykeln så ser jag att hon också ska ta den vägen.
"Det här går inte" tänkte jag. Det skulle kännas som om vi gick upp där tillsammans. Och då måste man ju prata med varandra och vad skulle vi prata om...Vem som byggde bron, eller vadå!? Så jag vänder helt om med cykeln och på vägen runt fastnar min pedal i hennes ICA-kasse. Inom loppet av några hundradelar så ligger äpplen, alla möjliga slags kolrötter, mjölkpaket och massa mer utspritt över trappstegen och rullade ner mot trottoaren. Utan att titta på henne så hoppade jag skärrat upp på cyklen och tänkte "cykla, cykla, cykla"
Hemma så var bara den ena maskinen klar. Jag stod och kollade in i den fortfarande centrifugerande maskinen och tänkte stillsamt för mig själv "ett steg fram och två steg tillbaka"